Bönernas bro
      

Det finns en bro som till himlen bär
bönernas himlabro.
Den finns där när man sorgsen är
och inte kan tro.
Den finns där utan krav
På den kan vi ta stapplande steg
över förtvivlans hav.

Det är bönernas bro som bär
när det kaos är.
Bönernas bro bär min längtan
ger mig tröst i svåra tider
ger mig stöd
när jag lider.
Bönernas bro
viskar ditt namn
och bär det till Guds famn

 

   

Dikter

Kom ihåg några dikter jag skrivit som jag plockade fram och vill förmedla

En dikt som jag skrev efter att min bästa kompis dog oväntat.

Även när du inte är kvar
minns jag dig.
i tomrummet i mitt hjärta finns du,
i solens ljus återspegalas ditt ansikte, i luften känner jag din närvaro.
smärtan sitter som ett spjut mellan mina bröst, som ett spjut,
en tungande sten.
slår upp adressboken, ditt namn studsar emot mig.

Har fått hälsningar från henne från den andra sidan och vet att hon har det bra.

En annan dikt jag fått till mig

Vinden rörelser minner mig
om gudomligheten i oss
jordens varelser och allt liv
i rymdens galaxer.
Min själ lyfter mot gudomliga höjder.
Försöker få fast mark
under fötterna.
Ängeln i mig
behöver fram,
släppa ångesten över livet.
Barnets glädje och förundran
kommer över mig.
Mitt nyfikna jag spanar
med sitt periskop.
Vad för fantastiskt händer idag
på livets upptäcktsresa.
Änglaenergin pirrar i mig.

Dikter

Boken

Boken är en stum lärare
ett skepp på tidens hav-
kompassen, teleskopet, sjökortet-
som bärs i fickan

Boken sår ett frö,
mognar som en frukt-
gör oss rörda
skakar om vår värld

Boken skriver sig själv
leder till det bortglömda barnet-
inom dig-
visar dig vägen dit.
För den som läser
finns inga väggar.

 

Pennan

Pennan är själens tunga
en kommunikationsmöjlighet
mellan olika själar.
Boken blir din kompass
i böckernas värld
till resor du aldrig gjort.
boken och pennan
hjälper dig hitta dig själv

 

Dikter

Omprogrammering

En vänlig smekning
en blick i samförstånd,
ett för lösande skratt

bygger broar mellan oss,
förtränger smärtan
förhöjer livsglädjen
Tar mig sakta framåt
men denna gång i snigelfart.
Jag ska inte rusa fram
 som ett X2000 utan nödbroms.
Jag försöker programmera datorn i min hjärna.
Men har svårt att hitta
rätt kodord och rätta knappen.
Jag vill göra en omprogrammering,
radera bort den krypande oron
och ständiga tröttheten.
På min nya fil ska det stå
Njutning, skratt och mindre krav-
från mig själv.
Jag heter inte Duktig,
det är inte mitt namn.
Jag är jag med alla mina defekter
och jag tycker om mig själv.

 

 

Aftontankar

Vid dagens slut
dignar du under grå hopplöshet.
Den svarta natten väntar
på ditt mod.
Var inte rädd för mörkret.
Stryk molnet ur din panna.
Månljuset är din vagga.

Du måste gå din egen väg
men på livets stig går du aldrig ensam:
Änglavingar bär dig.
Dämpa inte din smärta över livet.
Sök dig en soluppgång,
ett ljus  ur tunneln.

 

Dikter

Pusselbitar

Varje människa är som en unik pusselbit
som har betydelse i livets mönster:
Tas hon bort blir där en  fläck vit
som att bygga ett hus utan fönster.
Men du kan inte heller bara ha
en enda byggkloss
för att mönstret ska  passa.
Nutidsmänniskan har ryckts loss.
Låt oss göra mönstret färdigt
och livet värdigt:
Låt förutsättningar och motsatser
livets komplexitet
bilda en människovärdig enhet.
Låt oss alla få rum.
Vi behövs för ett universum.

 

 

Bevingat

Ur djupet

av kunskapens korridorer

svingar sig tankefåglar

över gräset som sjunger

och träden som skrattar.

Månen vet inte om

deras osynliga närvaro.

När månen går förbi,

när ödets stjärnor faller,

förnimms något bevingat.

Dikter

Orden

Oden är ibland för tunna
för att kunna
ge återklang av en upplevelse,
för svaga
för att uttrycka en inre gåta.
Bakom orden finns människan.
Jag är en poet som söker orden
och min egen röst.
Jag lånar ord från andra
för jag har tappat mina egna.

Jag öppnar mina öron

och lyssnar

efter suset

av min andes musik.

Vi människor är alla mjuka och ömtåliga,

eftersom vi inte lever i skal

utan i hud.

Ibland gör livet att vi kapslar in oss

i ett skal

eller gör oss extra ömhudade.

Huden är känslig

för världens krafter,

beröring och närvaro.

När jag känner som mest

tystnar orden

 

 

 

Mitt hjärtas fjäril

Mitthjärtas fjäril dansar i vinden

sluter ögonen och känner dess rörelser.

Nattens stjärnor tänder lyktor i dina ögon.

Låt himlens vindar dansa mellan oss.

 

Dikter

Själen kysser

Själen kysser kroppen
till tack för livsresan.
Den känner ditt ödes
geografi och historia.
Kroppen är själens ängel
din själs spegel.
Även när kroppen inte finns,
finns själen.
Dina olika jag samlas
i själens innersta
i minnets tempel.

 

 

Visdom

Kärleken är visdom.

Ingen når visdom utan smärta.

Vi förknippar visdom

med olika platser-

tempel, kloster, bibliotek, heliga platser.

Visdom finns i ditt hjärta,

din heliga plats.

Visdom finns i tystnaden,

i stillhetens tempel.

Tystnad är själens läkedom.

Visdom finns i naturen

i dess tystnad och liv.

Gå ut och känn!

Träden sträcker

sina armar mot dig.

Varje blomma

andas ut kärlek.

Visdom är att ana

sina möjligheter

att ha tålamod att vänta

att våga möta det okända

att leva nu.

Skönheten tycker om

Skönheten tycker om försummade platser

Bakom dina ord och dina tankar väntar en annan värld.

Ovanför oss dansar galaxerna

iväg ut mot oändligheten.

Under mina fötter

finns den urgamla jorden.

I mina tankar söker universum återklang.

Jag hör den eteriska tonen

 tröskeln till min inre värld

Ruiner är inte tomma,

de är platser fyllda av närvaro.

Den oändlighet som ser ut på dig

härstammar från en uråldrig tid.

Vi är väktare av det djupa och urgamla

 

Historisk meditation

Här trampade en gång

en vikingkvinnas bara fötter:

Nu lyss' jag till fåglars sång

och funderar på våra rötter.

Oandliga vidder framför platåbergshorisont

kapslas in av ett milt soldis.

Här släpade kvinnan sin kont

och sökte föda i hungerskris.

Den sänkta sjön gav jord åt många:

I vasskanten hörs rördromssång,

nu ornitologer den fånga.

Jag tänker på det som hänt här en gång.