söndag 16 februari 2014

Dikter

Orden

Oden är ibland för tunna
för att kunna
ge återklang av en upplevelse,
för svaga
för att uttrycka en inre gåta.
Bakom orden finns människan.
Jag är en poet som söker orden
och min egen röst.
Jag lånar ord från andra
för jag har tappat mina egna.
Jag öppnar mina öron
och lyssnar
efter suset
av min andes musik.

Vi människor är alla mjuka och ömtåliga,
eftersom vi inte lever i skal
utan i hud.
Ibland gör livet att vi kapslar in oss
i ett skal
eller gör oss extra ömhudade.
Huden är känslig
för världens krafter,
beröring och närvaro.
När jag känner som mest
tystnar orden
 
 

 

Mitt hjärtas fjäril

Mitthjärtas fjäril dansar i vinden
sluter ögonen och känner dess rörelser.
Nattens stjärnor tänder lyktor i dina ögon.
Låt himlens vindar dansa mellan oss.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar